tycker ni ska kolla in min kära vän camilla tjernberg som... sjunger obeskrivligt vackert. hon kommer gå hur långt som helst. 

http://www.myspace.com/camillatjernberg

favoritlåt som hon sjunger är lätt "when she loved me" från toy story 2 som jag nyss suttit och lipat och torkat mina tårar åt dess totala vackerhet som kommer från hennes.. mun. jag skulle döda för att få hennes röst. lyssna på den. jag kan torka era tårar. för det är faktiskt så vackert. camilla <3 camilla min stjärna. 

jag är så less på min pappa. åhh pallaaaaaa. han säger att jag tappat glöden i skolan. det har jag inte alls för helvettttttte. blir helt knäckt. jag gör mitt bästa och lägger ner tiden jag har på skolan om jag har något. men jag ska visa dem. jag har just kommit ifrån stadiet där jag lägger sjukt mycket press på mig själv. jag är tillbaka.

jag orkar inte. jag mår skitdåligt. all denna jävla press på mig själv har lett till hetsätning. jag spyr inte. men jag frossar som fan. och så går jag upp. alla vardagliga sysslor har blivit ett helvete. jag hatar att duscha. jag kan inte byta om om jag inte är ensam eller skymd. INGEN får se mig. och jämt får jag höra hur jävla SÄMST jag tar hand om mitt skolarbete. dom ser ju inte. jag pluggar då det behövs. de tror att allt handlar om telefonen, datorn och sova.

fan, jävla tårar. men jag låter de rinna. de ska få se hur jävla ont det gör inne i mig. det gör ont. jag vill inte sitta och tycka synd om mig själv. tro inte det. jag måste få skriva av mig. för jag är så sjukt less på mig själv och personer runtomkring som klagar på att jag inte är ute tillräckligt, att jag missköter skolan och att jag inte har någon glöd i skolan längre. MEN DOM SKA FÅ SE. jävla jävla jävla SKIT. 

nu ska jag uppnå mitt mål. nu är det slut med hetsätning. och vet ni vad? jag klarade mig ifrån att frossa idag. jag skulle just börja, tog upp det där kexet och kollade på det. men så skrek jag högt till mig själv "fyfan vad svag du är, hanna, om du äter det där". och det där kexet såg bara äckligt ut då. är det något jag hatar så är det att vara svag. jag ska vara stark nu. kämpa för mitt mål. NU JÄVLAR.

hejdådådådåddådådådådåå. 

tråk hemma. skulle nog begett mig till plugget idag. måste hitta på något. synd att allt roligt bara försvinner när man är.. ensam här hemma. fredde, kom hit.. haha yeah dream on hanna.

får kolla på lite kuliga bloggar. jag tycker fredde är söt som har skaffat blogg. "sjoeberg bloggar bara ibland" lyder hans lilla rubrik på sin blogg. SÖTNOS. och han skriver ett inlägg om miiiig med ord som värmer! hoppas han fortsätter blogga för jag tycker han har bra saker att säga ;) och det är även om han inte skriver om mig. han är intressant för mig.

så hoppas att bloggning(?) faller honom i smaken som man brukar säga.

nu ska jag göra te. kanske man ska prova att göra eget is-te. skriver sen och berättar om det blev någon succé ;p jag tvekar. men jag dricker fan allting förutom rent vatten nu. bara vatten smakar jättekonstigt när man är förkyld. det är jobbigt. för igårkväll låg jag och var JÄTTETÖRSTIG. jag hade en vattenflaska bredvid. varje gång jag tog en klunk vatten i hopp om att "den hääär gången så kommer det säkert smaka mkt bättre eftersom jag säkert är mer törstig nu än förut" så blev jag lika besviken varje gång. det smakar.. inte bra ;p det smakar som det har stått på mitt nattduksbord i typ... några år.

aja, baj baj äppelpaj på er! 

imorse när jag vaknade så slog det mig att fredde är den jag haft längst förhållande med. han är det bästa. det allra bästa. jag blir varm när jag tänker på hans blå ögon som alltid tindrar mot mig, jag blir superlycklig av att se hans leende på näthinnan. han gör mig hel. han får mig att skratta även när livet känns piss'å'skit. 

sjuk och hemma från skolan idag igen. mamma vart sur såklart. som vanligt. alltid när JAG känner mig dålig och vill vara hemma för att vila så blir det ett jävla liv. det enda hon bryr sig om är mina betyg och hur det går i skolan för mig. hur jag mår verkar inte bekymra henne. najs.

men det är skönt att vara hemma faktiskt. kommer ta igen skolan, det vet jag. hon ska få se. det är jobbigt hemma nu. massa jävla TJAFS hela tiden. så less på det. så jävla less. när jag fyller arton så sticker jag seriöst. hem dit jag alltid känner mig välkommen och där jag känner mig hemma. hos min älskade fredrik sjöberg och hans familj. längtar som fan.

jaja, mer har inte jag att säga just nu iallafall. ska försöka få sommarjobb på city gross eller något. skulle ju passa bra liksom. då kan jag flytta dit så snabbt som möjligt. och ingen kan säga nåt heller. SKÖNT. 

lovet har pendlat mellan himmel och helvete. jag har nog aldrig mått så dåligt över ett lov förut vissa stunder. det är problem med.. ja. frosseri. jag har ingen kontroll längre. ingen kontroll alls. jag vill hitta den igen. hur fan nu det ska gå! men det ska det.

hela lovet med fredde. vi blev förkylda på kuppen :/ men det har varit underbart att umgås med honom. somna in bredvid honom varje natt. mest kommer jag minnas kent-konserten. det kommer sitta kvar väldigt länge. det var en helt underbar show. musiken var kung. jag stod där med fredde tätt bakom mig. kände hans armar runt mina axlar och min hals, hans mage mot min rygg och hans andetag mot min kind ibland. och så musiken som berörde mig från topp till tå. de spelade "utan dina andetag" och det är absoluta favoritlåten med kent. tårarna steg och rullade nerför kinderna. allt var så perfekt. det var som om musiken flöt in i min kropp och sen vidare till fredde.. som ett meddelande till fredde. för det är honom jag tänker på när de sjunger låten. på slutet av låten så vände jag mig mot honom och kysste honom länge länge. jag älskar den där pojken så hemskt mycket. på slutet så stod vi och dansade tryckare. den stunden.. ligger väldigt varmt om hjärtat. jag ville att alla skulle se oss (vilket de flesta gjorde eftersom vi stod på golvet längst ut till vänster med en massa publik runtomrking), jag ville skrika min kärlek till fredde. är så himla himla nere i honom att det inte är riktigt klokt. aldrig får det ta slut.

söndagen.. jadu. vad kan man säga om den. HEMSK. jag mådde så jävla dåligt över veckans frosseri som satt sig på kroppen. då jag gick bakom garderoben för att byta tröja och gömde min kropp för fredde fjärde dagen i rad så brast det. jag kan inte visa min kropp för min pojke längre och det tar han enormt illa upp för skulle jag gissa på. jag grät så mycket.. att fredde också började gråta. det var hemskt. tillslut låg vi där rödgråtna båda två. så fucking jobbigt. men de blev bättre sen. vi såg andra avenyn och gosade.

lovet har pendlat mellan himmel och helvete, gråt och skratt, hopp och förtvivlan och frossa frossa frossa. hoppas nästa blir bättre. i want to have the control back.

bye. 

nu är vi påväg. sitter i bilen utanför vårt hus. gah. känns så skönt att komma härifrån ett litet tag och bara slagga på landet i den fräscha luften.

vi hörs på onsdag. ha så roligt alla! :) 

jag vill också till thailand, som just nu min kära klasskamrat jossa är påväg till. eller hon är säkerligen där precis nu. nä, jag är inte ett dugg avis.. bara megaironisk. jag är verkligen avundsjukare än den grönaste växten i nordsverige. men jag hoppas att hon har det bra där nere. jag saknar henne grymt mycket.

tatu är jävligt bra. grymt bra låtar har dom gjort. "all about us" och "gomenasai". gomenasai kan jag gråta till. för jag tänker på en väldigt nära vän till mig då. hon mår så dåligt och tycker att hon gjort fel mot två personer. det är hennes låt. det är som att hon sjunger dem. att hon ber dem om förlåtelse. hon har inte gjort nåt fel.. och att se henne olycklig skär som den vassaste kniven i hjärtat :'( hon om någon förtjänar att må bra. så här sitter jag i vårt ödsliga hus, lyssnar på låten och låter tårarna rinna nerför kinderna. det kommer lösa sig, min älskade vän :'(

imorgon är det sista dagen. sen är det lov. i en vecka. skönt som in i helvete. efterlängtat. efter lovet ska jag ge järnet i skolan.

nu ska jag gå och ringa freddis. han vill säga en sak. han säger alltid massa bra saker. han har fixat en tröja till mig från sitt jobb. han älskar jag. han är killen som får mitt leende att gå från öra till öra, den omtänksamma älsklingen som skriver förlåt i kaviarmackan när han känner att han gjort något dumt. han gör aldrig något för att medvetet såra mig. han är bäst. han kan öppna sig för mig och jag kan säga allting till honom också. låt aldrig det vi har försvinna för då dör min själ.

btw, tack ni som kommenterade på förra inlägget. ni är grymt gulliga :) <3 

det finns ett ord som sårar mig väldigt mycket när någon säger det till mig. jag har alltid tagit illa upp. ordet är "lat". det har jag blivit kallad två gånger denna vecka. en gång i bilen då jag inte orkade ta upp min mobil ur byxfickan. min jacka är jävligt lång och jag satt bekvämt, det var morgon, jag var SVINTRÖTT. därför orkade jag inte lyfta på arslet och försöka krångla ur mobilen från byxfickan som var hyfsat djup också. då kallar min kära syster mig för lat. jag flippade ut såklart. jag tränar som en idiot varenda dag och sover för lite. jag är trött, inte lat. helt olika saker.

andra gången var igår. jag och fredde hade stannat inne hela dagen, bara tagit det lugnt. den enda dagen på hela veckan jag inte tränade. det var en mysdag helt enkelt. låter väl härligt? skithärligt att bara får vara en dag utan att behöva klänga på sig skorna eller slippa tänka på allt som ens stavas till träning. SJÄLVKLART ska min mamma kalla mig för lat bara för att vi stannade inne en dag. endast för att provocera. endast för att såra. jag kan inte ens vila en dag med gott samvete. neeej det går ju inte.

kära mamma. jag har tränat typ 45 minuter i skolans gym måndag, tisdag, onsdag, fredag. dessutom har jag gått alla de dagarna också plus torsdagen och lördagen. jag har tränat så armar och ben VÄRKER morgonen efter. varför får jag inte bara vila en dag utan att höra att jag är lat? strider det mot dina "lagar" att stanna inne en hel dag? ska jag ha dåligt samvete. det är precis vad du gav mig iallafall.

hon sa det vid middagen. så lätt var det att säga det. typ som "fågeln kan flyga" eller "vårat hus är rött med vita knutar". som en självklarhet att jag är lat. jag började tjafsa med henne och kände hur gråten var påväg. jag lade ifrån mig bestick och la händerna på benen, kände hur freddes hand kom smygande. jag tryckte hans hand hårt för att få kraft, men den hade runnit av mig. tillslut brast det och jag rusade ifrån bordet gråtandes.

jag kanske är världens fånigaste äckelunge men jag jag blir LEDSEN för att jag aldrig får vila med gott samvete. för då kommer mamma med sina jääävla pikar. jag är less. fett less.

nu ska jag ner till stan och träffa fredde en stund. han skulle äta själv på orient kebab så jag ska dit ner och göra honom sällskap.

det var allt för mig på en stund.

<3