mamma var inne här för en stund sedan. en eldig diskussion bröt ut. kunde nästan se röken komma ur baken på henne (närå) när hon gick ut igen. det var om att jag var "vaken så sent" på kvällarna. så jag skulle ligga i säng klockan halv tolv ikväll. ALDRIG I MITT FUCKING LIV! i fjällen kommer vi somna senast 11.

min orsak till att sitta uppe till halv två var ganska ful ändå. "det är mysigt för fan!" skrek jag till mamma som blev ännu argare. och så började hon överdriva. fan vad duktig hon är på det egentligen. medalj till henne! ska ge henne en sen julklapp också. putsmedel till den medaljen!!!

mamma överdrev att jag skulle kanske börja sitta uppe hela natten och sova bort dagarna. jag stod fortfarande fast vid att sitta uppe till halv två. men det är ju fan mysigt! sitta och chatta med folk på msn, se lite film med hörlurar på datorn. kanske gå ner och ta en kopp te. det är äkta lov-känsla för mig. så snälla mamma, ta inte bort den känslan.

och vad tror ni hon säger då? "men hanna, du mår ju inte bra av det". hahaha. jag orkar inte ens kommentera det. jo en sak : BULLSHIT!

jag började tjabbla om att jag tycker det är skönt att gå och lägga mig vid halv två och sova till elva. "jamen jag kanske inte låter dig sova till elva, varför skulle jag göra det för?". det är inte ofta jag använder detta ord men LOL!!!!  

herregud herregud, jag har gjort bort mig som fan. kan inte skriva vad, men allting är ett stort missförstånd. det gäller att du tror på mig nu. för det du tror är verkligen inte det som är. jag slets mellan er två. fan, förlåt. 

jag är verkligen ledsen. det är inte som du tror iallafall. det är dig jag älskar. verkligen. jag var dum, förlåt! vet att det svider, för jag skulle tänka precis samma sak. vi två är så JÄVLA lika varann. ser så fruktansvärt mycket mig själv i dig. samma rädsla och oro att bli kvarlämnad. samma tankar som ligger och gnager. men det är inte så! kan se det också. samma frustration när något man sagt eller gjort inte var menat så som den andra trodde det var menat. jag vill att du ska veta att för mig existerar bara du, och ingen ingen annan. glöm allt som heter otrohet. jag skulle aldrig vara otrogen.  varför skulle jag försöka hitta något mer , när jag har det bästa? verkligen det allra bästa jag inte klarar mig utan en dag knappt.

jag har strävat efter att få dig så jävla länge och ibland kan jag få tårar i ögonen för det var så jävla nära att det inte blev något. lekande nära. hade du inte kommit till mig den kvällen tillsammans med din kompis så hade det ju inte blivit nåt.

nu står vi här idag, hand i hand. jag släpper inte dig. fan heller. och jag är minst lika rädd som dig att bli lämnad kvar. kom ihåg på julafton när jag städade iordning i mitt rum. då slog bara tanken mig att "tänk om du lämnar mig..". det är så fort gjort. det har jag ju fått vara med om. så jag satte mig och skrev en dikt. en dikt till dig.

en dröm söt som sockerkaka,

kan man aldrig frysa in.

det tar slut när man ska baka,

även fast jag vet att du är min.

en dröm röd som rosor röda,

kan inte torkas och sedan väckas till liv på nytt.

de ska tas hand om med möda,

för med tunna trådar har man dem sytt.

en dröm kan krossas så lätt,

snälla låt den vara så som den är nu.

jag vet att vad som helst kan gå snett,

men för mig existerar bara du

jag minns att jag frågade igår om du förstod den. det jag menar med dikten är att en dröm kan ta slut skitlätt, den är så tunn. och när den väl tar slut.. så kan den aldrig komma tillbaka igen på det sätt den var förut.

jag vill inte förlora dig, förstår du? du är mitt älskade smycke. min diamant och ädelsten jag värderar så fruktansvärt mycket. förlåt än en gång!