Har "finslipat" min uppsats litegrand. Haha, när någon säger att man ska "finslipa" något och då tänker jag bara på dom där svarta sandpapprena man hade på träslöjden som jag och Maja gnuggade våra smörknivar å shit på så att det brändes när man tog på träet sen. Hahaha.

Jag är orolig för min vän. Tänker inte säga namnet. Den vännen får heta "personen" just nu. Personen mår inte bra. Den hittar inget skäl att leva för och jag är så orolig att personen ska ta livet av sig. SKULLE ALDRIG ORKA!! :'( Personen betyder så himla mycket för mig.

Jag vet att många ungdomar har de tankarna när de är i denna ålder. Okej, man kan ju gissa då. Eftersom mååånga är deprimerade och när man är deppad så brukar ofta den tanken komma upp. Det har den gjort för mig ibland. Liksom "vad lever man för?"-saken. Då har jag legat och gråtit en stund  innan jag tänkt på alla vänner, min släkt och alla som jag älskar så himla mycket. Då har tanken åkt bort. För jag vet vad jag lever för, även om det blåser kallt i livskarusellen ibland. Döden är ingen lösning. Om man mår så fruktansvärt dåligt, nästan så man inte ens orkar gå upp på morgonen så är det jääävligt illa, MEN det finns alltid hjälp att få! Och även om man inte tycker så just då så kan den hjälpen vara ett telefonsamtal från en god vän eller en bra låt som kan få en att må LIIITE bättre för stunden iallafall. Sen kan man börja ta itu med sina problem

Egentligen ska inte jag sitta som värsta moralkärringen och tala om för andra att blir så och så då och då. Men det jag nyss sagt är i MIN synvinkel. Det har alltid blivit bättre för mig. På något sätt.

Ska ta och printa ut Håkan Hellström låten som jag tänkt jobba med på InSån. Måste hitta min loggbok också. Hjälp, jag har inte skrivit på flera månader :$

Jossa och Snuff som kommenterade mitt förra inlägg - stjärnooor till er. Jag blir så varm i kroppen av era kommentarer. NI TVÅ ÄR FINA! <33

 Det känns bättre nu. Mycket bättre. Tack vare Fredde, Maja, Jossa, Camilla, Sandra, övriga klassen, Ida och Anna. Såna vänner som jag känner kärlek till och som jag får kärlek från. NI ÄR SÅ BRA. Och Snuff, du hjälper mig med, med att berätta en fin sak som gör mig glad. <3

Snart ä det jullov. KAN NI FATTA? Denna termin har varit den värsta, den bästa och den skoljobbigaste terminen genom alla år. Men jag har ändå haft alla underbara människor runt omkring. Jag vill ge kramar, till och med kyssa era fötter för ni har hjälpt mig så mycket :') <3

Fredde, du kom in i mitt liv och gjorde allt luddigt att gå på. Känner fortfarande den där kittlande massan under fötterna när jag går... VART jag än går. Det var så nära att det inte blev vi! Kan inte fatta det. Det handlade om en dag bara. Men jag minns när vi var på pipeline och såg på Martin. Vi gick hand i hand och du släppte inte även om det var skitvarmt i lokalen där vi såg Funkazaurus Rex. Du tyckte dom var bra. Efter det drog vi hem till dig. Jag skulle få sova hos dig för första gången. Fick inte sova själv hemma för mamma, Camilla var borta. Jag frågade dig. Det vart så lyckat. Vi somnade hand i hand. Dagen efter så låg vi i din stora säng på kvällen och väntade på att mamma å pappa skulle komma och hämta mig. Låg med huvudet på din bröstkorg och vände upp huvudet mot ditt. Du var så blyg, men du vågade kyssa mig. Du gjorde det och 100000 volt gick genom min kropp. INGEN kille har behandlat mig så respektfullt som du. Jag älskar dig så fruktansvärt. På torsdag firar vi två månader. <333

Nu ska vi gå ner å ta oss lite fika. Han är här. Här hos mig. Fredrik Sjöberg. Sitter brevid och är så snygg! <'3 :) Han ska sova här och imorrn ska vi hem till han och så ska jag sova där!!!! :D

Sitter och dricker glögg, lyssnar på Björn Rosenström, tänker på min älsklingsFredde och myser för mig själv (vilket går dåligt utan Fredde). Problemet med mig är att jag tar typ 1 milliliter glögg och sen ÖSER jag på typ 30000000 kilo mandlar och lika mkt russin ;p Helt sjukt men det är så jävla gott! :D Men hur fan ska jag sova med 100000% druvsocker i kroppen?

Det har varit en jobbig söndag. Fick åka in på sjukan och sova där, för jag har mått så dåligt och inte velat berätta för någon varför. Lager på lager har jag gått och byggt på med allt det där onda och jag har haft sånt sämst självförtroende. Igår fick jag ett bryt. Kunde inte sluta gråta, vägrade åka med mamma och pappa in till sjukhuset... så dom ringde polisen. De följde jag med, men det var för att de ville man inte streta emot. De var hur snälla som helst, de torkade mina tårar och tog med mig i sin bil och så åkte vi till sjukhuset med pappa framför med sin bil. Jag fick prata med några där och berätta vad det var som var så hemskt. Jag grät och sen bara flöt alla ord ut ur mig, som en enda svart sörja som laddats inne i kroppen. Så skönt det var. Jag pratade med en läkare när jag kom in och efter vi pratat klart så sa han att jag skulle stanna för att lugna ner mig lite. Så vi gick till barnavdelningen 44 och jag fick ett rum tillsammans med pappa. Han stannade med mig den natten. Vi såg på "the mask" som lockade mig några skratt. Det kändes lättare i hjärtat. Jag kände mig bara så jävla pinsam som fick polisen att komma för att hämta mig till sjukhuset.. :( Kändes helmysko att ha dom i sitt rum med sina batonger och pistoler.

Förlåt att vissa inte fått veta detta, men jag har inte orkat dra upp samma historia gång på gång. Så ni får läsa de här, fråga inte mer. Orkar inte prata om det nåt mer. Orkar inte höra "men varför då?" och sånt. Kanske sen. Men inte nu. Okej? Snälla.

Denna dag har iallafall vart bra. Fick prata med några till på morgonen och sen ta blodprov och sen åkte jag och pappa på stan. Vi åt sushi och sen träffade vi mamma och fikade. HAHA! När vi beställde fikat!! 

Jag: Jo jag tar en chokladbiskvi (bakelse med choklad, smörkräm och marsipan).... och en festis med 30% mindre socker bara för att kompensera lite... *tittar på chokladbiskvin*

Jag skulle vilja ha mer fritid. Skulle vilja kunna säga till mamma vid sextiden på kvällen på en vardag att "nu ska jag till freddis, jag stannar där över natten och tar bussen till skolan morgonen efter med honom!" men det får jag inte :'( Saknar den friheten! 

Haha tog Sofias uppmaning at skaffa bilddagboken. Bra tips ocksåååå! :D

http://hannadenrara.bilddagboken.se

Tyvärr kan inte ni som inte har bilddagboken se mina bilder men det är ju bara för er att skaffa ;p haha det är faktiskt jättekul. Det är inte att bara lägga upp bilder. Man gör massa "en bild på dig som lyckligast" och så laddar man upp en bild då man ÄR lyckligast och massa mer. SKITKUL! Jag är beroende av det nu. SKAFFA OCH BLI VÄN MED MIG! Ni blir vän genom att trycka på plustecknen på bilden uppe i högra hörnet. SCHITENKELT och roligt! :D Och det är också många som har det så man hittar massa kompisar där också :) rekomenderad hemsida! :D

Nu är äntligen fetaste uppsatsen klar. På onsdag ska jag sitta tillsammans med några andra i klassen och ge synpunkter på andras uppsatser och så. Kul! Jag som hatar att ge och få kritik eftersom jag är så lättsårad. Usch, usch. Även fast det itne alls är taskig kritik. Jag vill ju aldrig göra fel.

Freddis ligger här bakom mig. Genom att bara känna hans värme utstråla så blir jag helt svag i kroppen. Helt tokigt hur mycket jag älskar pojken egentligen. Känner mig otroligt glad när jag får vara med honom. Han är en sådan som jag aldrig skulle klara av att bråka med för när jag blir arg säger jag en massa massa dumma saker som jag alltid ångrar efteråt. Jag har kallat mina föräldrar för fitta till exempel. Det är jobbigt efteråt både för mig och för dom som hör det. Jag har sagt till mamma en massa dumma saker som fick henne att GRÅTA. Jag känner mig hemskast då. Usch, jag har svårt att säga förlåt också. Är en sån där vinnarkämpe som skulle blöda för att få vinna och att säga förlåt känns som ett nederlag i ett bråk, även fast jag verkligen vill säga förlåt. Det är jobbigt när folk säger förlåt också, i ett bråk för då blir jag alltid så tårögd som får den där ömheten och ångerfullheten. Om vi tänker oss att.. hmm.. nu säger vi att en kille som jag älskar och är tillsammans med.. vi kan kalla han för Linus eftersom Fredde itne ska bli inblandad i detta. Men vi säger att Linus är otrogen. Han ligger med en annan tjej. När han berättar det så blir jag skitarg och vi skriker och bråkar, jag gråter inte utan är bara arg. När han säger ordet "förlåt" och verkligen menar det. DÅ kommer gråten. När han visar att han gjorde fel så brister det. Så är jag. Fattar ni? Sämst förklaring men det är så det är. I alla lägen.

Ja, ni kanske känner mig lite mer nu :O det är faktiskt bra att ha såna där "öppna sig litegrann"-inlägg :) Faktiskt!

Nu ska jag gå och lägga bredvid Freddis och kolla på hockey :D eller om jag lägger mig där kommer han troligen först läsa detta och sen pussa på mig eftersom jag skrev sådär om han förut :D

Hejråååe.

SKAFFA BILDDAGBOKEN! :D